Blandade känslor

Äntligen så har vi fått en ny tid,yeehoo..efter att den första tiden den 1,a December blev inställd så var jag stupsäker på att jag skulle få vänta till Februari eller till och med Mars innan jag fick en ny men icke 7,e Januari fick jag en tid,så nu är jag lycklig..

Ja,det var kalas att jag fick en tid så relativt snabbt men har ändå på nå vis svårt att vara 100% glad för det när allt och alla omkring mig inklusive jag själv känner sorg och förtvivlan för allt annat som händer..
Får skuldkänslor så fort något roligt händer eller sägs och jag brister ut i skratt,när jag vet att allt är så uselt med dig,att allt omkring dig rasar dag för dag,du glömmer mer och mer och för varje dag som går så kommer du närmare slutet,åh så uselt allt känns..du bara gråter och pratar mycket om det som ska komma,du håller oss i händerna och kramar om dom hårt och säger att du är rädd..fan vad orättvist livet är!!
Så fort det ringer hoppar jag till,jag är rädd att någon på andra sidan luren ska tala om att det är slut nu,att du inte finns mer,det samtalet vill jag inte svara på,det är inget jag vill höra,någonsin..det känns så overkligt alltihopa..att se dig så sjuk,så liten och så hjälplös!!
Ingen som inte har varit med om det själv kan sätta sig in i hur det känns att se någon man växt upp med i hela sitt liv,sin pappa,bara tyna bort mer och mer för var dag,fan vad jag kommer sakna Dig Gösta!!

Ja,så orättvist allt kan kännas ibland..FAN!!