Din sista tid i livet

Jag hörde 6-8 veckor men hörde jag verkligen rätt,det är ju ingen tid alls,inte att leva ialf.

Hur ska jag kunna se dig i ögonen efter att ha fått det beskedet,vad ska jag säga,hur ska jag vara mot dig,ska jag fortsätta som vanligt eller ska jag tala om för dig vad du betyder och har betytt för mig under större delen av mitt liv..du vet redan innerst inne att Jag Älskar Dig oändligt så att tala om allt detta för dig känns inte nödvändigt men samtidigt så vill jag men tänk om jag bryter ihop totalt,tänk om jag inte kan sluta gråta..

Jag grät när jag fick beskedet om din sjukdom,sedan dess har jag gråtit varje dag,inte så att någon ser men i duschen när jag är ensam eller när jag är ute med hunden eller någon annanstans där jag är helt ensam,där ingen kan se eller höra mig!
Ingen kan säga något som får mig att tänka i positiva banor,ingen kan säga några uppmuntrande ord för inget någon säger eller gör kommer få det att försvinna,smärtan jag har i bröstet varje dag,känslan av att jag när som helst kommer att gå sönder i tusen bitar,det kommer alltid att finnas inom mig..

Jag får dåligt samvete när jag gråter,tänker på hur du måste känna dig,vilken rädsla och panik du måste ha,alla känslor och tankar kring allt som komma skall..
Du sa att du skulle göra det bästa av tiden som är kvar och vi,alla i din familj kommer göra allt i våran makt för att din sista tid i livet kommer bli så bra som möjligt och det gör vi för att vi Älskar Dig så obeskrivligt mycket!