Självkänsla

Alla tycker nog att de är tjocka ibland,när de står där i provrummet och ser sig själv ur elva olika vinklar eller när de inte får igen jeansen på julafton eller när de inför bikinisäsongen drar på sig bikinin iförda vinterns bleka färg på huden..
Men jag är inte en av dem,för jag känner mig så hela tiden,jag är alltid FEL,alltid för mycket,vad jag än är,vad jag än gör!
Jag har lärt mig att sluta kräkas, sluta försöka få ut ångest den vägen,jag har tvingat mig själv att inse att det inte löser det jag försöker rätta till eller få tillbaka men alla känslorna finns ändå kvar..
Det finns så många som slänger ur sig "jag är tjock" bara för att och sen glömmer de bort det lika snabbt,för det är ingen stor del av deras verklighet!
Ni förstår inte hur det känns att aldrig kunna andas ordentligt,till och med i pyamasen så känner jag magen, vet att den är där och skadar min själ..jag tänker på det när jag borstar tänderna,när jag går i trapporna på stan,när jag går förbi montrarna man kan spegla sig i..

Så när I säger att jag är fin så förstår jag inte varför?!